Kontrollanten - ett möte, en konflikt

Hösten 2005, blå linjen mot Hjulsta

Efter en tids SL-kiss i ansiktet varje gång jag ville åka tub bestämde jag mig för att planka resten av året. Helt logiskt kan man ju tycka, för vem vill egentligen betala för att sitta i en plåtburk 50 meter under markytan i en timme för att ta sig några kilometer, omringad av lönnfeta idioter som MÅSTE sitta på HELA sätet?

Hur som helst kliver kontrollantmaffian på tuben. Den enda gången i Stockholms stadsbild du kan se två medelålders kurder chilla med en 19-årig fjunig chilenare, ett par klimakterie-rökhäxor, en etiopier med gigantisk mustasch och en före detta brevbärare från Haninge är just när en brokig grupp kontrollanter går på tåget.

Som den urbane Tarzan jag är kastar jag mig av tåget vid Västra Skogen. Men förgäves. De har sett paniken i mina ögon och hoppar av efter mig. Omringningen är oundviklig och följande ordväxling uppstår:

Man, 30: Hallå! Visa ditt färdbevis!
Jag: Det satt ingen i spärren när jag...
Man, 19: Hahaha! Ja ja, ska vi tro på det.
Jag: Det är sant, jag...
Kvinna, 45: Spela inte dum, visa legitimation tack.
Jag: Vem är dum, det är ni som inte kan föra ett normalt samtal?
Man 19: Hörru! Spela inte tuff din tönt!
Jag: Håll käften.
Man, 30: Vill du slåss eller? Kom, vi går upp och slåss!
Jag: Ja, det verkar som en bra idé tuffing. Här är mitt leg.
Man, 19: Shit, vilken idiot du är...


Den 30-årige mannen frustar som Ferdinand och blir bortföst av en av rökhäxorna. Bötern skrivs ut.

Jag viskar några onämnbara ord i 19-åringens öra. Han bleknar lite och försvinner bort i Västra Skogens grottor tillsammans med sina kollegor.

Tornet av hat mot SL fick ytterligare en våning.