"Åk hem för fan!"

För någon vecka sedan färdades jag med buss 77 från Solna till St:Eriksplan. Plötsligt ser jag att bussföraren börjar jiddra med en påstigande. Inget nytt under solen, men följande tragiska lågvattenmärke är bland det sjukaste jag hört.

Den påstigande kvinnan frågar chaffisen hur hon ska göra för att betala med SMS. Föraren replikerar blixtsnabbt med att vråla i högtalarna att det tyvärr är "stopp i körningen för att det är en resenär som inte vill betala för sig". Kvinnan försöker förklara sig, men försent. Chauffören har sett ut kvällens offer och tänker inte sluta. Att passagerarna suckar och vill åka vidare rör honom inte i ryggen.

Istället stannar han bussen och frågar "Vad kommer du ifrån?", Kvinnan säger att hon kommer från Norrland och därför inte förstår sig på SL:s smarta betalsystem. Chaffisen är obeveklig. "Gå av bussen", säger han. När kvinnan gråtande går av bussen ropar han "Men åk hem då för fan om det är så svårt".

Du tror inte att det är sant, eller hur? Jag önskar att det inte var det.

Han slog tillbaka mot busschaffisarna

En busschaffis har fått en ordentlig snyting i Helsingborg. Fruktansvärt, skriker massmedia. (Bland andra Helsingborgs Dagblad) Inte direkt jättekonstigt, säger vi.

Alla har vi någon gång råkat ut för svinaktiga busschaufförer. Det beror inte på att det "finns några få rötägg som förstör för alla". Det beror på att alla som kör buss är hamburgarfeta, socialt inkompeteta arslen som inte kan fungera inom andra tjänstesektorer än SL:s kollektivtrafik där människoförakt premieras och hålls som en dygd.

Ingen förväntar sig att någon som kör buss ska vara trevlig. Men ingen ta hur mycket skit som helst heller. Mannen i Helsingborg hade sett chaffisen stänga dörren, garva i backspegeln och dra i från honom en gång för mycket. Han tröttnade, sprang i kapp bussen och gav honom en rejäl rallarsving på nästa station.

Handen på hjärtat - hur många gånger har du inte velat göra det själv?

God jul och ett riktigt hatiskt nytt önskar Hata SL-redaktionen.

Kollektivtrafikens Härskartekniker

SL använder tusentals härskartekniker för att vi som resenärer ska känna oss dåliga och små när vi åker med deras olika färdmedel. En av dessa är "förarbyte".

Det fungerar så här: bussföraren stänger dörrarna, väntar på den avlösande föraren och släpper på passagerarna sist. Aldrig någosin tvärt om.

Vi resenärer får snällt stå utanför i regn, kyla och mörker. Först ska chaffisarna småprata med varandra en smula. Sedan ska tillträdande chaffis pressa ner sin feta röv i Lasse Åberg-sätet och långsamt och hånleende skruva lite på sina stämplar och fixa till sin biljettväska. För att till sist - ytterst motvilligt och långsamt - öppna dörrarna. Fem iskalla minuter senare. Hela tiden tittar föraren i smyg på oss utanför bussvärmen och njuter av förnedringen.

Varför detta nakna, oförställda hat? Varför måste vi behandlas som djur? Förmodligen har det något med mindervärdighetskomplex och människoförakt att göra, två av Stockholms Lokaltrafiks grundpelare. Har du ingen egen buss är du untermensch i SL:s bok och ska behandlas som en sådan. Bitte! Vänta i kyla macht frei. Raus!

Varför utsätter vi oss för det?

Jag hatar bussar på morgonen. Det är inte så att man måste stå för att det är så mycket folk, vilket egentligen är illa nog, utan man trycks liksom in i ett hörn, halvsittande/stående/liggande med femtonhundra svettiga, morgonluktande och sevenelevenkaffespillande människor över, under och omkring sig. Och det slutar inte där, för det värsta är att för varje hållplats som ett femtal peeps stiger av så stiger ett femtontal på! Varför duschar jag ens på morgonen? Efter dessa morgonåkturer har jag vid 09.00 då jag går av bussen varje dag hunnit bli genomblöt av svett, småkräkts upp frukosten och insett än en gång hur stort mitt hat mot SL är...

Men, man kan inte bara klaga! Konstruktivitet! Jag tänkte så här, och jag tror verkligen att det här är en riktigt annorlunda tanke som SL aldrig tänkt förut, och jag förstår om det kan låta knepigt och komplext. Men: om man räknar hur många människor som stiger av och på på varje hållplats på en vanlig morgon, och sen räknar man hur många sittplatser och ståplatser det finns på en helt vanlig buss - då borde man rimligtvis få fram hur många som får plats på dessa bussar dessa morgonar. Efter det räknar man hur många bussar man har och ser man att det behövs fler någonstans, för att alla åtminstone ska kunna få en ståplats på bussen, så sätter man in dom. Simple?

Jag förstår att det här kan vara riktigt komplicerat och svårt för SLs planeringsavdelning att förstå, och det är förstås inte helt enkelt det kan jag medge. Många besvärliga plus och minus och gånger uträkningar och mycket huvudbry kring det här med att estimera hur många på och av-stigare som rör sig i lokaltrafiken. Och självklart, det absolut jobbigaste med hela projektet skulle ju givetvis vara att SL själva måste ta sig ut i trafiken på morgonen... åka bussen... kaffe... svettas... rysa... äcklas.... kräkas... och vem vill göra det liksom?