SL använder tusentals härskartekniker för att vi som resenärer ska känna oss dåliga och små när vi åker med deras olika färdmedel. En av dessa är "förarbyte".
Det fungerar så här: bussföraren stänger dörrarna, väntar på den avlösande föraren och släpper på passagerarna sist. Aldrig någosin tvärt om.
Vi resenärer får snällt stå utanför i regn, kyla och mörker. Först ska chaffisarna småprata med varandra en smula. Sedan ska tillträdande chaffis pressa ner sin feta röv i Lasse Åberg-sätet och långsamt och hånleende skruva lite på sina stämplar och fixa till sin biljettväska. För att till sist - ytterst motvilligt och långsamt - öppna dörrarna. Fem iskalla minuter senare. Hela tiden tittar föraren i smyg på oss utanför bussvärmen och njuter av förnedringen.
Varför detta nakna, oförställda hat? Varför måste vi behandlas som djur? Förmodligen har det något med mindervärdighetskomplex och människoförakt att göra, två av Stockholms Lokaltrafiks grundpelare. Har du ingen egen buss är du untermensch i SL:s bok och ska behandlas som en sådan. Bitte! Vänta i kyla macht frei. Raus!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar